Att gå vilse
En del människor
fyller sina ryggsäckar
och kliver raka i ryggen
genom livet.
Inga stupande branter,
stockar att falla på,
grus att skrapa knäna mot.
Inga brännässlor i dikeskanten,
den alltför hala.
En del människor glömmer kompassen,
kanske inte ens packar någon.
Snärjer in sig i sig själva och andra.
Går vilse.
Skogsmullefanatikerna,
trädkramarna säger:
"Gå tillbaka dit du senast kände igen dig."
och jag vänder om
i mina kängor som skaver,
plockar upp mina tappade minnen.
Letar kännemärken i varje dammig vrå av livet.
Tryggheten som en knotig hundraårig
ek i skogen, rötternas vävda mönster i jorden.
Tömmer mina kängor
på smågrus och
knyter dem ännu
litet hårdare.
Fyller ryggsäcken,
tvinnar ut snöret till kompassen.
Hittar norr och mig själv igen.
fyller sina ryggsäckar
och kliver raka i ryggen
genom livet.
Inga stupande branter,
stockar att falla på,
grus att skrapa knäna mot.
Inga brännässlor i dikeskanten,
den alltför hala.
En del människor glömmer kompassen,
kanske inte ens packar någon.
Snärjer in sig i sig själva och andra.
Går vilse.
Skogsmullefanatikerna,
trädkramarna säger:
"Gå tillbaka dit du senast kände igen dig."
och jag vänder om
i mina kängor som skaver,
plockar upp mina tappade minnen.
Letar kännemärken i varje dammig vrå av livet.
Tryggheten som en knotig hundraårig
ek i skogen, rötternas vävda mönster i jorden.
Tömmer mina kängor
på smågrus och
knyter dem ännu
litet hårdare.
Fyller ryggsäcken,
tvinnar ut snöret till kompassen.
Hittar norr och mig själv igen.
Kommentarer
Trackback
